Under de senaste åren har jag lyckats dejta en del och träffa väldigt många stolpskott måste jag säga. Jag vet att man ska vara försiktig, men nu är det ju såhär att det där med stolpskott vet man inte förrän efteråt.
Det jag inte riktigt förstår är varför de flesta av er män tycker att det är enklare att ta med tjejen hem till föräldrarna och den övriga familjen än vad det är att ta med henne till dina vänner. Jag kan helt enkelt inte förstå det.
I mina ögon är det bättre att träffa vännerna först. Dels för att dina bättre vänner känner dig och skulle säga till om han verkar dum i huvudet. Eller jag hoppas att mina bättre vänner skulle göra det. Får han sedan en okej-stämpel i rumpan av dom kan jag gladeligen ta hem honom till mamma och min bror. Inga problem!
Det jag vill komma till är att vi tjejer inte alls behöver vara nervösa över att träffa föräldrarna eller släkten, det är den personen han kallar "BRORSAN", alltså hans närmsta vän vi ska vara livrädda för att träffa.
Just nu dejtar jag någon som ni säker har förstått, för två dagar sedan träffades vi. När jag sitter på tunnelbanan och är på väg dit kläcker han ur sig att jag ska träffa hans vänner (BRORSAN) och vi ska spela BILJARD! Jaha det var ju bara 10 år sen sist, men visst. Nervös som ett jäkla as travade jag dit och till min lycka upptäcker jag att Brorsan är onykter. Tack och lov. Allt gick jättebra och jag tror att jag har fått den där stämpeln alla vill ha som säger OKEJ, så länge han inte är väldigt väldigt duktig på ironi på fyllan. Det tror jag dock inte, för han talade till och med om för mig hur söt och bra jag verkade. Skönt skönt!
Dessutom sög jag på biljard, det är svårt vill jag lova. Jag måste öva, någon som är villig att öva med mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar