Populära inlägg

lördag 11 juni 2011

Känslomässig berg och dalbana.

Varje dag utsätts jag för känslor som jag oftast kan hantera, alla vanliga känslor som alltid bor inom mig är de jag hanterar rätt. De spontana känslorna bara bubblar upp och det är där mitt problem kommer. Min radar är alltid påslagen, jag ser allt jag ska se och lite till. Igår såg jag dig. Känslan av att se dig var helt annorlunda än den brukar vara, varför ljuger jag för mig själv? Du är och kommer alltid vara en del av mig, varje gång jag ser min rygg så ser jag dig. Du har bokstavligen satt spår på min kropp, positiva spår. Du kommer alltid av någon konstig anledning vara den som är den för mig. Varför? Jo för att du är allt jag absolut inte vill ha, du har en gångstil som säger att du är en fånig gangster, du har en attityd som får mig att vilja spy stundvis, du är osäker på både dig själv och på mig, du lever ett liv som jag absolut inte vill leva.
Men....

Jag har aldrig så roligt som när jag är med dig, jag är aldrig så trygg som när du kramar mig, jag känner mig aldrig så omtyckt så som jag gör när du tittar på mig. Du är alltså inte det jag vill ha, men du är det jag behöver.