Toker: Ja tokig kan jag väl ändå säga att jag är allt som oftast, jag gör sällan saker som jag borde eller måste utan svävar lite utanför ramarna.
Kloker: Det finns de personer som kallar mig för klok, det finns nog ett helt gäng som påstår det precis motsatta. Jag själv tycker att jag är rätt klok ibland, iaf när det gäller att råda någon annan, vad det gäller mig själv så är jag rätt värdelös på att leva som jag lär.
Glader: Det finns nog ingen som känner mig nu för tiden som kan säga att jag är butter direkt, jag är allt som oftast väldigt glad och positiv.
Butter: Ja visst kan man vara det ibland, men som tur är väldigt sällan.
Prosit: Jajamen, varje vår skulle jag kunna leva under namnet prosit. POLLENALLERGI!
Trötter: Ja tyvärr kan jag ta på mig det här namnet också, hur mycket eller hur lite eller hur lagom jag än sover så blir jag väldigt sällan pigg, jag går ofta runt och gäspar. Det är en dålig vana, och jag skäms över den.
Blyger: Ja nu kommer vi till den biten jag tycker är mest intressant och den delen som jag vill fokusera på i det här inlägget. Hur självsäker jag än må känna mig och hur självsäker ni än tror att jag är så är jag otroligt blyg. Jag är blyg när jag tycker att du är fin och jag inte känner dig.
Helst av allt vill jag bara gå fram och prata, jag laddar hur länge som helst och tänker ut vad jag ska säga, jag gör mig beredd och precis när jag tänker gå fram så är du borta. Detta händer alltid, jag är så otroligt feg, så fruktansvärt rädd att få ett NEJ! Hur gör man för att komma över det här? HILFE! HJÄLP! HELP!
Åhh egentligen så vill jag bara göra precis så som min magkänsla säger, men hjärnan säger en helt annan sak. Jag blir så fruktansvärt less på mig själv och jag har missat så många chanser (eller det vet jag ju inte om jag har) eftersom jag aldrig tagit chansen.
Här har jag en av mina stora brister, och den sätter käppar i hjulet för mig, ATTANS också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar