Kompis! Det går bra nu.

Alltså... det är så mycket känslor i omlopp just nu. Känslor som sprudlar, spritter, poppar, sprätter.  Mestadels glada känslor med inslag av lite rädsla. Ja det kan ju inte alltid vara som en dans på rosor. Kanske en dans på lotusblommor?
Nej jag ska inte vara så krypisk, min helg var underbar. Den innehöll allt och då menar jag verkligen allt. Den innehöll vänner, kärlek, omtanke, god mat, mindre bra musik, men framför allt gott humör.
Håll i hatten nu mina vänner... jag drack lite, bara lite. Vad hände? Absolut ingenting, jag blev inte full, inte ens bakfull. Så nej det är nog inte meningen att jag ska dricka. Får fundera på saken ett litet tag.

Sov gott nu. John Blund knackar inte längre på dörren, han hotar med att sparka in den!

Är det för mycket begärt?

Jag vill ha en man som är vältränad som satan, världens bästa man, en svärmorsdröm. Han ska kunna laga mat, sjunga, diska, städa, tvätta, ha körkort, bil, hellst inga ex, men haft några förhållanden sen innan så han vet vad det innebär (alltså måste alla tidigare flickvänner vara döda, vilket inte heller kanske är så bra), han ska leva ett självständigt liv, han ska veta vad han vill, han ska vara redo för det riktiga livet och dessutom vilja leva det.
Han ska älska mig och bara mig, han ska avguda mig som jag avgudar honom, han ska vara allt det jag vill, och allt han är och lite till.....

Nu har jag ju insett att denna man inte finns, då är bara frågan vilka krav jag ska bortse ifrån.... måste tänka, jag ska sova på saken.

God natt!

?

Det är tomt, jag saknar, önskar och allt det där. Du fattas mig lite om jag ska vara ärlig. Jag är absolut inte ärlig mot mig själv just nu och jag hatar det. Jag saknar ju förihelvete dig.

Men en sak kommer alltid finnas kvar av dig, en sak... Kanske kommer vi ses flera gånger, kanske inte?