Beslut

Du tog ett beslut häromdagen, helt jävla fel beslut. Nu sitter jag här hemma och kan inte tänka på någonting annat än dig. Jag saknar sig trots att du inte är borta, jag vill vara med dig trots att jag inte kan. Jag saknar sig något så fruktansvärt mycket att det känns som att hela jag är på väg att gå sönder.
Jag vill verkligen vara med dig, och är det meningen att det ska vara så så är det precis så det kommer att bli. Men va FAN!
Kan man inte bara få njuta av den underbara tid som varit och den underbara tid som kunde vara fram tills du åker, kan jag inte bara så sova i din famn så som jag har gjort. Kan jag inte bara få känns mig omtyckt av dig, om så bara för en liten stund.

Det här låter väldigt mycket värre än vad det är, men det är jobbigt att vara utan någon i flera månader för att personen i fråga inte orkar sakna. Jag kan förstå, men samtidigt så kan jag det inte. Det gör ont att inte höra av sig, det gör ännu ondare att inte du gör det. Jag vet att vi ses nu i veckan, och jag längtar så jag håller på att spricka.

Öppna upp ditt fönster!

Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
Släpp in ljuset och min älskling
låt allting bli som förr
Låt honom veta
än finns en väg tillbaks
Låt honom veta
att han är den enda du vill ha
Visst kan du välja att bryta nu
Men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
Så varför inte låta honom vara där
Du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär

Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
Släpp in ljuset och min älskling
låt allting bli som förr
Låt honom veta
än finns en väg tillbaks
Låt honom veta
att han är den enda du vill ha

Ropa ner i gränden
högt så han hör
Ropa att den kärlek
är inget man förgör
Ropa att den kärlek
aldrig kan ta slut
Ropa honom in igen och om han inte hör
spring då ut
Visst kan du välja att bryta nu
Men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
Så varför inte låta honom vara där
Du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär

Ropa ner i gränden
högt så han hör
Ropa att den kärlek är inget man förgör
Ropa att den kärlek aldrig kan ta slut
Ropa honom in igen och om han inte hör
Jag säger om han inte hör
spring då ut

Står han ej att finna
sök som besatt
Säg till hans vänner att de ska hälsa att
fönstret är öppet och dörren står på glänt
Ack vad som händer är han alltid det finaste som hänt
Visst kan du välja att bryta nu
Men han finns alltid där i ditt hjärta det vet du
Så varför inte låta honom vara där
Du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär

Står han ej att finna
sök som besatt
Säg till hans vänner att de ska hälsa att
fönstret är öppet och dörren står på glänt
Ack, vad som händer är han alltid det finaste som hänt

Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
Släpp in ljuset
låt allt bli som förr
låt allt bli som förr
Ropa ner i gränden
ropa högt så han hör
Ropa att den kärlek är inget man förgör
Nej, det är inget man förgör

Öppna upp ditt fönster
slå upp din dörr
Släpp in ljuset och min älskling
låt allt bli som förr
låt allt bli som förr
låt allt bli som förr
låt allt bli som förr

Nytt liv?

Jag har haft paus från livet under några veckor nu, dessa veckor har varit välbehövliga och all energi är på väg tillbaka. Jag har nästan helt struntat i träningen, jag har bara gått på de pass som jag kunnat och tyckt varit roliga. Jag har ätit skräpmat och druckit cola och ätit en massa godis. Men... I´m back!
Nu ska jag sätta igång ordentligt igen, hur jag ska hitta tiden har jag verkligen ingen aning om. Det är svårt att hitta tid när man lever i någon form av kärleksbubbla och inte riktigt vet hur man hittar ut, eller hittar sig själv igen. Jag är alltid jag, men just nu ett fånigt jag. Jag sitter och åker mellan hemma och Stockholm. Varje gång jag åker dit och hem så har det gått 2 timmar av mitt liv på tåget. Det var dom här timmarna jag spenderade på gymet tidigare, så nu är det daga att omprioritera igen. Vad är viktigt och vad är det inte?

Dags att bli lite seriös vad det gäller mat också, men hur ska jag kunna göra det när det ekar tomt på kontot och jag inte har tid att laga mat?
Jag får helt enkelt rensa mina förråd och gnugga mina geni-knölar. Någonting blir det ju alltid. Idag blev det färsbiffar med stekta morötter och champinjoner samt en bön och champinjonsallad. Gott? Ja visst. Nyttigt? Kanske, jag vet faktiskt inte. Jag kan inte mycket om kost, det är dåligt.... Jag äter det jag vill och lite till. Inte så bra, jag vet!

Nu jobba, sen sova, sen träna, sen jobba igen, sen sova, sen jobba, sen träna och sen sist men inte minst så hoppas jag på att få kramas.

Dansa med dig!

Just nu är det precis just det jag vill göra, jag har aldrig gjort det förut jag vet inte om jag kommer att göra det heller. Jag vill stå där tätt tätt intill och känna hur rytmen av musik blir till ett med två kroppar. Jag älskar sättet du rör dig på, jag vill se dig och jag ser dig precis som den du är.
Jag kan se hur du har haft det utan att du berättar, jag kan se det på din hud, i dina ögon, höra det när du pratar, känna det när du känner.

Fin är du!

Ord jag inte säger!

Jag vänder ut och in, upp och ner, bak och fram på mig själv. Allt för att det inte ska låta dumt, allt för att du inte ska bli rädd. Jag låter bli att säga vad jag känner i rädsla för att du ska få kalla fötter. Men då är frågan? Hur ska du kunna få ett varmt hjärta om jag inte talar om vad jag känner? Jag är livrädd att bli bränd ytterligare en gång, jag är livrädd för att du ska vända dig om och gå. Hur får jag dig att stanna? Hur får jag dig att känna som jag? eller gör du redan det och är lika rädd som jag?

Det enda jag vill att du ska veta är att jag tycker om dig, du får mig att skratta som ingen annan tidigare har lyckats med på det sättet du gör. Du får mig att må bra, du får mig att vilja ha en framtid och du har lyckats med något jag aldrig trodde var möjligt...
Jag kan faktiskt tänka mig att flytta till huvudstaden!!!

Det här med X?

Ojoj jag vet att jag egentligen inte borde skriva om just det här ämnen, sist jag gjorde det resulterade det med en massa sura miner och mer eller mindre ett förstört förhållande, men jag provar ytterligare en gång.
I lördags hade jag en alldeles underbar kväll, det var länge sedan jag skrattade så mycket och särskillt länge sedan jag skrattade så mycker tillsammans med någon som jag faktiskt känner så som jag gör för.
Hela kvällen bestod av skratt, skämt och djävulskap, men även lite allvar.

Vi råkade stöta på HENNE, jo hon med stort H! Hans X, jag tyckte faktiskt inte att det var ett dugg jobbigt om jag ska vara ärlig. Vill han gå tillbaka till henne så kommer han göra det och det spelar ingen som hellst roll vad jag än gör för att förhindra det så det är bara att GO WITH THE FLOW som en smart person kommenterade ett inlägg med.
Hon gjorde ingen som hellst ansträngning till att prata med mig, hon tittade inte ens på mig så jag gick iväg och pratade med resten av mitt sällskap så fick dom stå där och prata bäst dom ville. Efter ett tag kommer F tillbaka och tycker att det där var skitjobbigt och jag har jättesvårt att förstå varför han tycker så, det är väl egentligen jag som borde tycka det?

Jag fick iaf en förklaring och nöjde mig med det, sen blev allt som vanligt. Det jag vill komma till är att varför krångla till allting när det egentligen bara går att göra så naturligt som möjligt?

Efter ett tag drog vi oss hemåt och gick förbi en korvmojj. Jag åt en grillad med bröd med öppen mun (jävla pollen) och han en hamburgertallrik. Mr Von Björk är verkligen en klass för sig =)